Ketos

”Ketos” är ett centralt begrepp när man talar om låg-kolhydrat dieter. Eftersom det kommer mycket frågor om ketos har ska jag försöka förklara konceptet och dess relation till viktminskning lite närmare.

När man äter normalkost bryter kroppen ner kolhydrater till blodsocker vilket ger kroppen bränsle. Ifall man kraftigt drar ner på kolhydraterna finns det inte bränsle nog till att skapa blodsocker, men då har kroppen en smart backup-plan; den ploppar över till att förbränna fett istället, vilket kallas ”ketos”.

När man är i ketos bryts fett ner till ”ketoner”, partiklar som kroppen använder som bränsle istället för glukos (blodsocker). Ketos är inte lika effektivt som att bränna kolhydrater, därför ökar ämnesomsättningen och man gör av med mer kalorier än vanligt. Effekten är tydligast i början innan kroppen vant sig vid ketos. Man blir varm i kroppen och går snabbt ner i vikt. Efter några månader har kroppen vant sig vid ketos och fettförbränningen blir mer normal, men den är ändå högre än om kroppen eldar kolhydrater.

Många tror att ketos är farligt eftersom det inte är ett normaltillstånd, men inga studier har hittills visat på någon risk och eskimåer, som inte har tillgång till spannmål och socker, ligger i ketos åratal i sträck om inte hela livet utan att man upptäckt några biverkningar.

Ketosens ökade fettförbränning utnyttjas i lågkolhydratdieter såsom Atkins-metoden och LCHF. De flesta GI-metoderna fokuserar också på fettförbränning och ketos under de första veckorna av kuren innan de går över till kolhydratdrift med långsamma kolhydrater (till exempel South Beach Diet och GI-viktkoll).