Jag vill alltid gå ner något kilo. Så att byxorna passar bättre, så att jag kan vara nöjdare med mig själv, så att jag slipper sucka när jag ser mig själv i spegeln och lägga till ytterligare ett ”borde” i den långa föräldralistan – att skärpa mig lite så jag får bort den där valken. Men vilken vikt skulle egentligen göra mig lycklig? När kommer jag vara nöjd?

vad ar din malvikt Vad är egentligen din målvikt?

När jag tittar på foton av mig själv hittar jag alltid en massa skavanker. Ditt och datt är för stort. Ditt och datt är för litet, eller fel färg. Jag har inte den figur som en kvinna ”ska ha” – men vänta nu, varifrån kommer egentligen bilden i mitt huvud om vilka former en kvinna ska ha? Från verkliga kvinnor i min närhet, eller från affischerna, datorspelen och filmerna? Hur realistiska är bilderna i mitt huvud?

Det finns inget bättre för min självkänsla än att gå till ett badhus. Innan ojar jag mig över att välja badkläder. Vilken ser jag minst ful ut i? Men när vi väl är där har alla vanliga kroppar och är nöjda med dem. Ingen är ful, trots att de ser ut som – ja, som vanligt folk. Alla är fina på sitt sätt. Och det är jag också. Jag sneglar leendes på den sjuttioåriga gumman med valkar och rynkor som är nöjd och glad över sin kropp. Jag blir så glad och nöjd jag med av hennes självsäkerhet. Över att vara i en miljö som bygger mitt självförtroende istället för att stjälpa det, i motsats till shoppingcentren och reklamaffischerna. Över den naturlighet och glädje det finns över nakna kroppar, som ser ut lite hur som helst, där det viktiga är det inuti. Det är så det ska vara. Så ser människor ut – inte som på reklamaffischerna.

Så istället för att fokusera på den där lite putande magen, intalar jag mig att framöver ska jag köpa ett par byxor som smickrar just min figur, inte de där coola trendiga. Jag ska tänka mindre på magen när jag sitter, och mer på middagssällskapet. Jag ska sitta dubbelvikt med barnen och läsa för dem och ignorera magen som pöser litegrann på ett sätt jag aldrig sett i en ikea-reklam. Barnen de bryr sig inte, de ser det inte och deras självbild är inte störd av reklamen än.

Trots att min målvikt är minus 2-3 kilon, tror jag att jag ska strunta i det ett tag och istället fokusera på att bjuda in roliga vänner till middag och hitta på saker med barnen. Äta lagom och halvnyttigt istället för att banta. Lyckan finns i att vara den jag är och umgås med de jag tycker om, den kommer inte till mig genom en spegelbild. För spegeln ljuger alltid och vill alltid ha mer.

Vilken målvikt har du? När kommer du att vara nöjd?