Gör som jag säger, inte som jag gör. Jag trodde det bara gällde barn, men det gäller ju även mig själv. Jag vet vad som är nyttigt och hur jag bör äta för att gå ner de där extrakilona, så varför gör jag inte det då?
– Snart måste jag dra på mig en bikini, nu jäklar ska det bantas! Go go GI go!
– Nämen grillad entrecote med potatisgratäng och bea, oj vad gott, nog måste man få unna sig… Det är ju faktiskt rotfruktsgratäng så lite färre kolisar är det… Kan man få en portion till?
– Om några månader ska jag gifta mig, det är dags att börja gå ner i vikt NU för jag ska minsann vara smal och fin på mitt bröllop, inte mulleflabbemaja som jag är nu!
– Nämen vad kul att åka och träffa hela tjocka släkten igen! Göra en smörgåstårta säger du? Jaa vad gott, det gör vi, och princesstårta till efterrätt!
– Morgonpigg, energifull och glad, idag börjar mitt nya sunda GI-liv!
– Eftermiddagstrött och sliten, hämtat barnen på dagis och de bara skriker, det blir korv och makaroner som går snabbt att laga… Äh, jag tar litegrann också, orkar inte göra specialmat till mig…
Hur sjutton gör alla som lyckas? Jag tror det handlar om energi – man måste ha energi över för att bestämma sig, och för att orka stå emot frestelserna. Just nu med två blöjbarn finns bara inte energin, jag kämpar som tusan bara för att få vardagen att gå ihop och för att hålla näsan ovanför vattenytan. Det kanske är okej att gå omkring med 5-7 kg för mycket under denna jobbiga period? Men när byxorna spänner och tröjorna är för tighta blir jag bara ledsen, så det påverkar min dagliga lycka och då är det inte okej längre. Det är så enormt viktigt att få känna sig fin och sexig ibland, jag saknar det. Att det ska vara så svårt, jag VET ju hur jag bör äta!
Sommarbikini och bröllop stundar – nä, jag kan inte skjuta upp det här längre, nu ska det ske. Nu jäklar, nu kör vi! Idag är … eh … IMORGON är första dagen i mitt nya, smala liv! Nu beställer jag Biosoft NeOpuntia för extra pepp, klick, sådär. Äter jag det så kommer jag inte slarva med maten samtidigt, då blir det ju bortslösade pengar! Och så kommer det ge mig en boost på viktnedgången. Jag skriver snart igen och berättar hur det går! Go go GI go, den HÄR gången ska jag lyssna på mig själv!
Det handlar om att fatta beslut. Jag förstår att det är lite löjlig hänvisning, men som Yoda i Star Wars säger: ”Don’t try, do!”. Om man jämför t ex människor som lyckats sluta röka till sådana som försökt utan att lyckats, är det oftast just skillnad mellan inställning. ”Nu är det slut!” istället för ”jag ska försöka!”. Misslyckandet ska inte ens finnas på kartan! Målsättning, som tex x antal kg före bröllopet, kan hjälpa så länge de är realistiska. Om man har orimliga mål bäddar man bara för misslyckanden. Ha inte för bråttom heller. Det felet jag hör alldeles för ofta från folk som vill banta att de har så himla bråttom. Om man lyssnar på experter, är de flesta överens om att 0,5 kg per vecka är bra. Då tappar man fett men behåller musklerna. Men jag har inte träffat nån som bantar än som skulle vara nöjd med den takten. Men tänk, 0,5 kg per vecka är 26 kg per år. Vad är ett år ur Ditt liv?!
Det handlar även om att njuta av själva resan, inte bara resultat. Lite samma sak som ovan, ha inte så himla bråttom! Tänk mer vad för slags livstil behöver jag ha för att det skulle resultera i en kropp jag är nöjd med. Tänk mer långsiktigt än bara för stunden. Javisst, jag gillar också entrecote, gratäng och bearnaise, men man behöver inte ha det var och varannan dag! Jag gillar också chips, godis, glass, choklad… ja, you name it… men dagarna man äter sånt ska va mycket färre än dagarna man avstår från dem. Lördagsgodis-konceptet är faktiskt inte så dumt!
Tänk inte Beach 20??, utan tänk nästa 40 år. Det där med barnen… javisst, jag har tre små barn. Känner igen det där med ‘mat, barnvänligt, snabbt, nu!” -fenomenet. Det handlar om att planera i förväg. Det gör inget om man avviker från planeringen då o då, det händer alltid oväntade saker. Men med planering brukar det bli så att de allra flesta dagarna äter man någorlunda nyttigt och avvikelserna blir inte för många.
Jag förstår att ovanstående är ”lätt att säga, men…”, men det, i sin tur, handlar om prioriteringar. Som det är med alla nya vanor, man ska prioritera sånt för en period tills den nya vanan (hälsosammare livstil) sitter i ryggraden så att man slipper att anstränga sig så mycket.