Det är inte karaktären som gör det!

På jobbet var det fika förra torsdagen. Det hade dukats fram tre goda tårtor. Jag hade tränat under lunchen och inte ätit så mycket som jag borde. Jag var hungrig så jag anade vartåt det barkade. Jag skulle inte kunna låta bli, nu skulle det bli gotteligott, får se det som ett onyttigt mellanmål… Men jag blev så chockad.

Där stod tårtorna. Alla tog för sig. Vilken vill jag ha? Jag tog en tallrik och skulle välja – MEN – ingenting såg gott ut! Nä, vad äckligt, det kommer bara bli sötsliskigt och svälla i munnen… med förtvivlan såg jag på kaffebordet, vad är det med mig? Jag vill inte ha någon av dem. Logiken tog över. Vill jag inte ha, ska jag inte ta. Hungrig men nöjd satte jag mig ner och smuttade på min kaffe medan de andra åt upp tårtorna. Efteråt tog jag en nutrilettshake för att hålla ut till middagen.

Jag kände mig som ett freak. ”Oj vad duktig du är!” sa min kollega. Nej, jag är inte duktig. Inte alls. Har man ingen frestelse att stå emot, krävs det ingen karaktär. Är jag sjuk? Det här är inte normalt! Nej, jag har bara inget sötsug. Acceptera faktum!

Känner man ingen frestelse är det inte svårt att stå emot. Superenkelt till och med! Jag är inte duktig,utan jag vann på walkover. Motståndaren bara lade sig. Tänk om det kunde vara såhär jämt. Varför är det inte så?

De jäkla kolhydratdemonerna. Det är det det handlar om. Är man inte sockeravgiftad är suget ibland övermänskligt. Det är en konstant kamp. Karaktären på min sida, kolhydratdemonen i den andra ringhörnan. Men motståndet är ibland för stort, då går det inte att vinna! Lösningen är inte att gräma sig över dålig karaktär, utan att försvaga motståndaren, få honom att lägga sig ner och vinna på walkover. Försvaga honom genom att skippa snabba kolhydrater. Då kvider han och går på knäna. Utesluta kolhydrater helt – då lägger han sig ner redan innan matchen. Precis som i dataspelen kan man vinna på två sätt – genom att vara övermänskligt stark, eller genom att försvaga motståndaren redan före matchen! Går inte det ena – testa det andra…