GI-müsli med noll-GI (nästan)!

Svärfar bad om receptet på min GI-müsli, så jag tänkte att ni också kanske ville ha den… Vassego! gi musli GI müsli med noll GI (nästan)!GI-müsli
3 dl (=en lagom full tacosalsa-burk)
1/2 dl vardera av….

Solroskärnor
Skalade sesamfrön
Kruskakli
Ljusa psylliumfrön
Hela linfrön
Krossade linfrön

Nu är det så att linfrön ska man inte äta allt för mycket av, eftersom det inte kan tas upp av kroppen (dvs GI och antal kolhydrater och antal kalorier = 0!). Det gör att man kan bli trög i magen om man äter mer än 1-2 msk per dag. Slarvigt huvudräknat innebär det att man inte bör äta mer än 0,5 dl GI-müsli per dag.

Om vi då ska räkna kolhydrater; Det här blev faktiskt kul. Få se om ni hänger med.. Då har vi kruskakli som toppar ligan på 15 g kolhydrater / 100 g. Låter mycket! MEN kruskakli är väldigt lätt, bara 19 g per deciliter. Så denna halva deciliter innehåller 19/2 = 8,5 g kruskakli, med 15% kolhydrater, det blir 1,3 g kolhydrater – i hela burken!! (av kruskakliet). På andraplats kommer solroskärnorna med 12,6 % kolhydrater. Likadan beräkning ger att det innebär 1,0 g kolhydrater. Sen kommer skalade sesamfrön på 4,1 % vilket ger 0,3 g kolhydrater. Linfröna har 0 g kolhydrater.

ALLTSÅ innehåller HELA burken 2,6 g kolhydrater! Beräkna GI:t på det ni – närmare noll kan man inte komma…. Och massa mättnad ger det, bara fibrer och sånt kroppen inte kan ta upp, som dessutom sväller i magen och ger ännu mera mättnad!

Nyttigare kan det inte bli!

Hälsningar
Linda

Varför ta Efedrin när lagliga varianter finns?

Det duggar tätt med larmrapporter över ”farliga” bantningspiller som inte är så farliga egentligen. Den här gången är det Efedrin (efedra) som får sig en känga i DN, med all rätt för en gångs skull – efedrin är faktiskt farligt.

Efedrin är ett adrenalinliknande ämne som gör att kroppen hamnar i fight- or -flight mode; kroppen blir på helspänn, kroppstemperaturen och kaloriåtgången ökar, man blir mindre hungrig och man orkar mer i gymmet och på löpningen. Man blir allmänt speedad med andra ord. Det liknar amfetamin i sin uppbyggnad och är starkt beroendeframkallande, man får svårt att sova och får hjärtklappning, skakningar och annat otäckt; inte alls så kul… Efedrin är läkemedelsklassat i Sverige och räknas som dopingpreparat.

Laglig variant: Synefrin – Efedrin ”light”
Ämnet Synefrin liknar Efedrin kemiskt och har ersatt Efedrin i lagliga bantingspiller. Synefrin är som en Efedrin ”light”, med färre och svagare biverkningar men fungerar ungefär likadant. Synefrin finns bland annat i Lepigen Superstrong eller Core Synephrine. Det är fullt lagligt och klassas som kosttillskott. Så varför köpa Efedrin olagligt och riskera ordentliga biverkningar, när man kan köpa Synefrin istället och få nästan lika stark effekt fast med mindre risk?

Andra ämnen som ökar ämnesomsättningen
Det finns en mängd svagare ämnen på marknaden som hjälper till med viktminskning just genom att höja ämnesomsättningen, fast på mildare och skonsammare sätt än efedrin och synefrin. Exempel är Lepigen Superstrong, Bodyfat Burner Night och Burn X10.

Klicka här om du vill du läsa mer om olika bantningspiller och hur de fungerar.
Klicka här om du vill läsa mer om olika aktiva ingredienser i bantningsmedel.

Har du en räv eller en apa på axeln?

Anta att du har 25 kilos övervikt och har bestämt dig för att gå ner i vikt. Om målet är att tappa kilon på vågen så är faktiskt träning inte helt optimalt. När du tränar omvandlas fett till muskler, så du väger ofta lika många kilon före och efter, men minskar i midjemått och ser bättre ut. Dessutom mår du så väldigt mycket bättre när du tränar, du får mer energi, det är nyttigt för kroppen, småvärk försvinner och som en bonus bränner muskler fler kalorier än fett vilket underlättar viktnedgång. Så träning är jättebra men förvänta dig inte att du ska rasa i kilon på vågen enbart på grund av träningen!

För att tappa kilon behöver du förutom träningen fundera över maten. Alla fungerar olika, vissa går snabbt ner i vikt om de slutar äta snabba kolhydrater (hoppar på GI), andra händer det ingenting med på GI-kost utan de måste dra ner på fettet istället för att gå ner i vikt. Om jag ska dra en liknelse är övervikten som att ha en apa eller en räv på axeln. Apor gillar socker och bananer, rävar gillar fett kött och det vita på skinkan. Har du en apa och slutar äta socker, blir han sur för att han inte får sina godsaker och hoppar av, så du går ner i vikt. Har du en räv, måste du däremot äta fettsnålt för att han ska vantrivas och ge sig av.

Är din övervikt en apa eller en räv? Det är svårt att veta. Har något fungerat bra för dig tidigare? Fortsätt då på det spåret! Annars får du testa – börja ät enligt GI-metoden eller Tallriksmodellen, och se hur det går.

Ofta kommer du långt bara genom att lära sig vad som är bra och okej mat för din kropp, samt vad du måste se som en lyx att bara äta ibland (inte till vardags). Troligtvis har du en eller flera vikt-bovar som sabbar massor; sötsug, dolda kaloribomber, lyx varje dag, småätande eller att överäta av ren vana. Fundera över vilka som är dina största vikt-bovar! Att skriva mat-dagbok i några dagar hjälper till att hitta även de som gömmer sig i skuggorna. Att vara medveten om sina vikt-bovar är i sig en kraftfull strålkastare som får dem att kravla sig undan och lämna dig ifred.

Ifall du har en apa kan du läsa mer här om några olika GI-metoder:
GI-metoden
Montignac-dieten
Atkins-metoden

GI Viktkoll är en internet-bantningsklubb med GI-tänk, för de som vill ha hjälp och stöttning på vägen:
GI-viktkoll (extern länk)

Ifall du har en räv, är tallriksmodellen en bra diet:
Tallriksmodellen

Viktklubb.se är en internet-bantningsklubb med lågfett-tänk:
Viktklubb.se

Viktväktarna är en viktklubb där man träffas på riktigt en gång i veckan:
Viktväktarna

Opuntia Pluss – vågar man köpa det?

Jag har länge tänkt skriva en beskrivning av Opuntia Pluss. Hittills har jag inte lyckats eftersom det knappt finns någon information om det. Annonsen de har är kortfattad och vag, med en massa påståenden som jag är skeptisk till. Jag har mailat tillverkaren och frågat en massa frågor vid flera tillfällen utan att få svar.

Generellt är mitt intryck att pillret kanske är bra och fungerar – MEN tillverkaren verkar vara några halvfuffens som överdriver i annonsen, påstår saker de verkar hitta på själva, inte svarar på frågor och inte skriver tydligt i det finstilta hur lång tid man har på sig att avbeställa nästa paket som annars snart dimper ner till fullpris. Så jag skulle nog tänka mig för innan jag beställde Opuntia Pluss. Man vill inte skriva kontrakt med företag som verkar halvfuffens…

Ibland undrar man vad vissa företag sysslar med; vill de att vi köper och äter deras produkter måste de i alla fall svara på frågor från sina kunder…

Min första GI-dag!

Måndag – första dagen på den nya veckan och mitt nya nyttiga liv, här ska det tappas kilon, nu ska magen bort!

07:00: För-frukost: En kopp kaffe så man inte blir alltför vrålhungrig till frukosten.

Cyklar till jobbet, känner mig nyttig.

09:00: Frukost: 2 LCHF-brödmackor med ost. Ett ägg. Kaffe. Mätt och glad.
11:30: Hungrig. Tidig lunch: En modifast-shake. Snabbt och effektivt!

Cyklar till dagis och ger sonen penicillin, cyklar till jobbet igen. Känner mig superduktig.

12:30: Hungrig igen, det blir en andra lunch (en smoothie på mezeyoghurt och mango – not too bad ur GI-synpunkt!)

Tränar Zumba. Yay, vad bra jag är!

14:00: Hungrig igen. Ska man verkligen bli hungrig såhär ofta? Modfälld. Äter mellis: en lowcarbostmacka och ett ägg.

15:00: Onda konsulter utsända av djävulen som frestare ställer fram ett enormt påskägg. Jag skojar inte – trelitersägg!
15:10: En dajm (min favvis) ligger överst och tittar på mig. Jag tar bara en godis. Okej då, två.
15:12: Tre godisar till.
15:15: Fyra godisar till.
15:20: Länsar mina skrivbordslådor och hittar en godispåse, smäller i mig hälften.
15:30: Känner mig godismätt och nöjd, livet leker.

16:30: Tung i huvudet, trött. Omotiverad. Sockerkoma. Lika bra att gå hem, jag får ändå inget mera gjort…

Undrar varför jag aldrig går ner i vikt?

Läkemedelsverket behandlar bantningspiller olika – sagan om Glucosanol och Nushape

För några år sedan fanns det ett bantningspiller som hette Nushape. Det innehöll extrakt från brytböna och hämmade ett enzym som gjorde att kroppen inte tog upp lika många kolhydrater ur maten, så man gick ner i vikt. Det var populärt och alla var glada.

2009 tittade Läkemedelsverket närmare på detta piller och eftersom det påverkar enzymer, dvs blandar sig i kroppens metabolism, klassades det som läkemedel och fick därför inte säljas mer i Sverige. Om man inte gick igenom komplexa procedurer och tester för att godkännas som läkemedel – men det var för dyrt, så pillret slutade säljas.

Nu säljer Apoteket en kolhydratblockerare vid namn Glucosanol. Det innehåller extrakt från brytböna och hämmar enzymer – exakt likadant som gamla Nushape – men får säljas fritt av apotek, eftersom det klassas som medicinteknisk produkt, ej läkemedel.

Varför är Glucosanol godkänt att sälja, och inte Nushape? Varför klassas Glucosanol som medicinteknisk produkt (=CE-märkning) och Nushape som läkemedel, fast de är i princip identiska?? Den konspiratoriskt lagde skeptikern kan ju fråga sig ifall det är för att Glucosanol säljs av snälla apotek, medan Nushape såldes av ett internetföretag… vilket inte bör spela någon roll i Sverige, regler är ju regler!

Enligt Läkemedelsverkets Svenska riktlinjer så SKA substanser som hämmar enzymer klassas som läkemedel, vilket innebär att både Glucosanol och Nushape bör vara läkemedel. Jag frågade Läkemedelsverket varför så inte var fallet, och har efter 9 månaders väntan fått följande svar;

1) Glucosanol är en CE-märkt produkt, vilket är en Europeisk klassning, ej svensk.
2) Svenska regler säger att enzymhämmande substanser ska läkemedelsklassas.
3) Glucosanol hamnar i en gråzon mellan dessa två regelverk.
4) Eftersom CE-märkningen är en gemensam lagstiftning inom EU, håller man på att diskutera detta med flera andra länder och försöker komma överens över vad som gäller.
5) På grund av att flera länder är inblandade kommer beslut dröja (länge, länge). Under tiden får Glucosanol säljas fritt av apotek, eftersom det är CE-märkt (= medicinteknisk produkt).

Synd för Nushape att de kom på detta nu, inte redan år 2009 när dödsstöten utdelades utan Europeiska vittnen…

Livsmedelsverket: Kosttillskotten är en kvacksalvarnas marknad

Livsmedelsverket och läkemedelsverket har granskat 43 kosttillskott och bantningspiller som säljs på den svenska marknaden, och är oroade. ”-Det är fel på märkningen så det går inte att välja produkt. Det är ämnen som inte borde finnas där som kan vara hälsofarliga. Det är ämnen som är läkemedelsklassade och det görs påståenden som är tagna ur luften”, säger toxikologen Ulla Beckman-Sundh på Livsmedelsverket. Låter otäckt, eller hur?

Tre av de undersökna bantningsmedlen beskrivs här på Viktvägvisaren: 30 days, Lepigen X-strong och Burn X3. Ytterligare en, Lepigen Superstrong berörs via dess aktiva ämne synefrin. Nedan listar jag rapportens synpunkter på dessa bantningspiller.

Sammanfattande kan jag säga att kritiken gäller märkningen, samt att vissa ingredienser finns med på Livsmedelsverkets lista över växter och läkemedel som kan vara olämpliga i livsmedel – oftast för att de kan ge biverkningar vid överdosering. För dessa bantningspiller ser jag risken för överdosering som väldigt liten; det är värre att dricka flera koppar kaffe i rad eller äta chilistark mat…

Kritik mot 30 days:
– Namnet antyder att man går ner i vikt på 30 dagar. Det är inte tillåtet att ange hur snabbt eller hur mycket man går ner i vikt.
– Innehåller lakrisrot som finns med i livsmedelsverkets lista över växter som kan vara olämpliga i livsmedel, eftersom ”överdosering kan ge förhöjt blodtryck”.
– Innehåller schisandra (fjärilsranka) som finns med i livsmedelsverkets lista över växter som kan vara olämpliga i livsmedel. Det anges ha hostdämpande, leverskyddande egenskaper och stimulera centrala nervsystemet. ”Effekterna är inte visade och användning av frukten rekommenderas inte.”
– Innehåller mariatistel som verkar helande på levern och kan medföra läkemedelsklassificering.
+ På plussidan låg är att 30 days är ett av två piller vars märkning klarade kontrollen (av 43).

Kritik mot Lepigen X-strong:
– Saknar märkningen ”kosttillskott” på förpackningen, vilket det måste ha. Däremot har Lepigen X-strong de andra undersökta märkningarna som är obligatoriska för kosttillskott, t.ex. dosrekommendation, ”bör ej användas som alternativ till en varierad kost” och ”förvaras utom räckhåll för barn”.
– Innehåller chili som kan ge irritation i mag-tarmkanalen. Såvitt jag förstår är detta enbart vid stort intag av stor mängd chili och mängden i Lepigen X-strong är relativt liten.
– Innehåller grönt te, som står på livsmedelsverkets lista över växter som kan vara olämpliga i livsmedel. Detta för att grönt te innehåller koffein vilket vid överdosering kan ge biverkningar (på samma sätt som att dricka stor mängd kaffe). Grönt te har även kopplats till leverskador, men det är oklart hur och vilken mängd som krävs.

Kritik mot Lepigen Superstrong:
– Innehåller synefrin, som liknar kroppens stresshormon adrenalin och aktiverar det sympatiska nervsystemet. Blodtrycket och hjärtfrekvensen höjs vilket ökar förbränningen, och möjliga biverkningar är hjärtarytmi och, som sagt, förhöjt blodtryck. Detta är känt sedan länge och synefrin står sedan ett tag tillbaka på livsmedelsverkets lista över växter som kan vara olämpliga i livsmedel. Synefrin är inte läkemedelsklassat (om det innehåller mindre än 160 mg synefrin per dagsdos, vilket Lepigen Superstrong gör) eller förbjudet, utan tas på egen risk om man tycker den ökade förbränningen och ökade energin väger upp de möjliga nackdelarna.

Kritik mot Burn X3
– Namnet ”Burn” är ett hälsopåstående, vilket ej är tillåtet i ett namn.
– Innehåller grönt te. Se förklaring under Lepigen X-strong ovan.
– Innehåller synefrin. Se förklaring under Lepigen Superstrong ovan.
– Innehåller hoodia, vilket kan leda till läkemedelsklassificering.
– Innehåller ingefära, som står på livsmedelsverkets lista över växter som kan vara olämpliga i livsmedel eftersom det är brist på data om klinisk säkerhet vid stort intag av ingefära.
– Innehåller vitpil, som kan omvandlas till salicylsyra i kroppen vilket har väldokumenterade postiva medicinska effekter. Kan bidra till läkemedelsklassificering.

Sammanfattningsvis skulle jag säga mycket väsen för ingenting, men visst får de bantningspiller att låta livsfarliga med sina rubriker!

Expressen har även skrivit en artikel om detta, läs mer här.

Fett ska med fett fördrivas?

Nyligen var det fettkonferens på Karolinska i Huddinge. Tydligen har LCHF-förespråkarnas stridsrop från barrikaderna, ”Fett är inte ont!”, till slut nått fram inte bara till oss bantare som glatt lyssnar och lyder, utan även till till etablissemangets kostrådgivare. Nu sitter de och skruvar sig i stolarna och funderar om de gamla råden verkligen är vetenskapligt bevisat sanna, eller om de är myter.

Till och med jätten WHO, som ändrar kurs ungefär lika snabbt som en finlandsfärja, har börjat tänka efter och nu äntligen ändrat sina kostråd! Från att i 2003 säga att kopplingen mellan dietärt fett och hjärt- och kärlsjukdomar är väl undersökt och välbevisat, till att år 2009 säga att det inte är tydligt bevisat att dietärt fett ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. En stormseger för LCHF-rörelsens frontfigurer som länge ifrågasatt detta och hävdat att kopplingen mellan fett och hjärt- och kärlsjukdomar är obevisad.

Docent Ulf Ravnskog har länge sagt att det är en seglivad myt att för mycket animaliskt fett i maten och ett förhöjt kolesterol är farligt för hjärta och kärl. Tvärtemot skyddar det mot infektioner och äldre människor med högt kolesterol lever längre än äldre människor med ett lågt. Kolesterolnivåerna påverkas väldigt lite av kosten, eftersom vi själva producerar 3-4 gånger mer kolesterol än vi äter, och äter vi mindre producerar kroppen bara mera. Få känner till detta eftersom kolesterolkampanjen är så högljudd och kolesterolskeptikerna har länge fått ropa i motvind.

Återstår bara att etablissemanget erkänner att man inte går ner i vikt av att dra ner på fettet och att en varaktig viktminskning INTE är kopplad till ett minimalt intag av kalorier.

Det är härligt när även de med kostinformation som är obekväm för etablissemanget får sin stämma hörd! Grattis LCHF-rörelsen!

”First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.” – Mahatma Gandhi

Edit 2011-03-23: Nu verkar till och med Expressen ha vaknat! Kolla in dessa två artiklar!
Fettskräck -det började med en bluff
Så blev fett farligt – och nyttigt igen

Varför ska jag gå ner i vikt – egentligen?

Hur mycket behöver jag egentligen gå ner i vikt för att bli lycklig?

Ett ständigt huvudbry. Vetenskapen säger att har man ett BMI över 25 bör man gå ner i vikt, men det är aldrig så enkelt. Skönhetsidealen idag med superplatt mage och perfekt hud är så missvisande. Kate Moss har tydligen ett BMI på 16, där 18 är gränsen för undervikt. paj 300 150 Varför ska jag gå ner i vikt   egentligen?Jag läste just en bok där de berättar att ifall man just sett bilder på ursnygga människor i dokusåpor eller i reklam tycker man ens medmänniskor, ens partner och ens egen spegelbild ser fulare ut än om man inte utsatts för vackra bilder just innan man ska bedöma andras skönhet. Det borde göra oss alla olyckligare i livet. Strävar vi alla mot ett ideal som är omöjligt att uppnå?

En kvinna bör ha höfter, bröst, en ordentlig rumpa och några celluliter om hon är över 20. Några love handles har man alltid också, det är helt naturligt. Vad är lagom? Ibland misstänker jag att vi har reklambildernas glasögon på oss när vi ser oss i spegeln. När jag var 20 var allting fel och fett och fult, usch jag måste träna mer och gå ner i vikt. När jag öppnar ett fotoalbum idag och ser tillbaka på de gamla bilderna känner jag att wow, jag var ju skitsnygg! Vägde 8 kg mindre än idag och var en riktig babe, hur kunde jag vara så missnöjd? Idag vid 33 års ålder är jag betydligt mer accepterande mot min vikt och min kroppstyp. Jag kommer aldrig bli pinnsmal, jag är den kurviga typen helt enkelt, men ändå är jag inte riktigt nöjd – de här jäkla graviditetskilona måste bort! Tänk när jag lyckats gå ner några kilon, då kommer jag bli lycklig…

Men hur kommer jag känna då när jag är 50 år gammal och ser tillbaka på bilder från idag? Kommer jag tycka jag var lika djuriskt smal och snygg nu, som mitt nuvarande jag tycker om mitt 20-åriga jag? Kommer jag någonsin duga för mig själv? Tänk om vi alla kunde gå igenom livet och alltid känna att jag är bra, jag är vacker och jag duger – istället för att jämt fokusera på att banta och DÅ, när jag lyckats gå ner 5 – 15 – 30 kilo, då kommer jag bli lycklig! Det kanske inte är ett sinnestillstånd som uppstår automatiskt när man är ”smal nog”, utan helt enkelt ett sinnestillstånd, som finns inom räckhåll för oss alla bara lär oss var vi ska leta…

Ibland mailar 16-åriga flickor till mig och undrar vilka bantningspiller de kan ta för att få bort fettet på magen. Jag vill bara skrika ut att nej, du har BMI 20, är supersmal och snyggare än du någonsin kommer vara i framtiden, var nöjd med din kropp och känn dig vacker för du är en äkta kvinna, vilket inte de pinnsmala photoshoppade bilderna på anorektiska fotomodeller är! Samtidigt undrar jag stilla om mitt 50-åriga jag inte kommer vilja skrika samma sak till mig själv, idag.

Javisst, man ska sträva efter att äta nyttigt och inte gå omkring med onödig vikt. Vilken härlig kick det ger att ha gått ner några kilon och komma i ett par nya byxor, en gammal tight tröja eller kunna småspringa eller gå uppför några trappor utan att börja flåsa. Att få känna sig vacker. Det finns olika metoder och det gäller att hitta sin egen metod, som passar ens livsstil och inte göra våld på sig själv för då orkar man inte följa dieten mer än några veckor. För vissa passar lågkolhydrat, för andra lågfett, för några är piller en enkel väg. Lägger man manken till och har motivationen KAN man gå ner en massa kilon. Men det viktiga i livet är inte vikten, utan att vi mår bra med oss själva. Låt oss uppskatta den skönhet vi har, de rumpor och magar vi har – vem vet, man kanske blir livshotande sjuk imorgon? Eller, gubevars, att någon närstående blir allvarligt sjuk. Att uppskatta livet är det viktiga, hitta sin gyllene medelväg mellan lyx och måttlighet för att hålla kroppsformen hälsosam men samtidigt kunna uppskatta vardagens små guldkorn. Som oftast inte har att göra med mat, utan med relationen till medmänniskor! Vilket barn bryr sig om storleken på din mage, de ser istället hur du mår med dig själv. Barn är väldigt kloka ibland.Ärligt talat – när du är 20 år äldre, rynkigare, kanske mulligare, och tittar tillbaka på dig själv idag – hur skulle du önska att du levde? Konstant missnöjd med hur du ser ut, eller en glad, nöjd kraftfull person som är stolt över sin vackra kropp, även om den inte ser ut på reklambilderna?

För stressad för att orka följa GI-metoden?

Ett nytt sätt att gå ner i vikt som verkligen fungerar, med garanti. Nej, det är ingen ny diet. Nej, det är inget nytt mirakelpiller som falskt lovar att med viftet av ett trollspö göra dig smärt och lycklig. Det är ett beprövat koncept i ny förpackning. Hört talas om GI-metoden? Du vet, metoden som bevisligen får kilona att försvinna där man skippar pasta och potatis och i stället äter kött och fullkornsbröd?

Varför GI-metoden inte fungerar!
GI-metoden är komplicerad och svår att sätta sig in i. Man måste läsa på och sen hålla koll på vilka maträtter som är ok, vilka som är halv-fy, och vilka som kommer sabba dieten fullständigt. Veckohandlingen kräver ordentlig planering och det kan vara svårt att äta lunch på jobbet.

Lösningen: “GI-boxen”
Ola Lauritzson (mannen bakom succéviktklubben GI-viktkoll) har just lanserat ett koncept där man får GI-mat levererad hem. Man får lunch och middag för varje dag hemskickad, fryst i portionsförpackningar. Tina upp, ät och voilà lever man enligt GI-metoden! Perfekt för stressade människor som inte hinner laga nyttig mat själv.

Är det verkligen så bra?
Verkar enkelt eller hur? Det jag gillar med idén är dels enkelheten, dels att man kan följa dieten även när man är på jobbet; då tar man bara med sig lunchförpackningen till jobbet på morgonen, in i kylen och så har man sin nyttiga lunch klar.

Priset är också helt ok i sammanhanget: knappt 50 kronor per måltid är inte jättebilligt men inte superdyrt heller, särskilt inte om man jämför med att äta sin lunch ute på stan.

Garanterade resultat?
Tydligen är folket bakom GI-boxen så säkra på att det funkar (deras testgrupp gick ner 4,5 kilo) att de garanterar att man går ner, annars… nej, inga pengar tillbaka, så säkra är de inte, men om man inte går ner ska man få “personliga konsultationer” med Ola Lauritzson himself, inte så dumt det heller. Personligen tror jag att det fungerar – klart man går ner om man slipper frestelserna i lunchkön och undviker onyttiga snabbmiddagar när man kommer hem vrålhungrig och inte har tid att planera och laga ordentlig mat…

Vad är haken?
Ja, är det verkligen så bra som det ser ut? Njae… jag ser några frågetecken…

– Är det verkligen gott? På menun står det “Kycklingfilé i dragonsås”; “Fläskytterfilé med svamprisotto” och annat mumsigt, men ärligt talat så ser flygplansmenyer också goda ut innan maten kommit in. Så där är min första fråga: hur smakar det? Är det verkligen så gott som “vanlig” mat? På GI-boxens site står det att de kan “stryka den andra leveransen och återbetala en del av beloppet, om några problem uppstår”. Gäller detta om man inte gillar maten tro?

– Blir man mätt? Varje rätt innehåller 400 kcal, så man får i sig 800 kcal sammanlagt till lunch och middag. Äter man ordentlig frukost och mellanmål får man i sig 800 kcal till, vilket gör att man hamnar på 1600 totalt, dvs lite under dagsbehovet. Med tanke på att GI-kost mättar bättre än kost med snabba kolhydrater (man slipper de kraftiga blodsockersvängningarna) innebär det att man borde hålla sig mätt hela dagen. Väldigt bra!

– Priset. 99 kr per dag låter inte så farligt. Grejen är dock den att man måste beställa hela månaden på en gång, så det blir ändå en hel del pengar. Å andra sidan, man måste ju äta hur som helst så så mycket dyrare blir det trots allt inte; blir nog faktiskt billigare än vanligt om man är van att gå ut och äta på lunchen.

– Plats i frysen. Man ska alltså få plats för mat för 2 veckor i frysen (maten skickas ut för 2 veckor i taget). Inte helt självklart om man har liten frys. Dock så kan man tydligen förvara maten i kyl i 4 dagar; där spar man ju faktiskt en hel del frysutrymme.

Har du provat?
Vi kör redan GI/låg-kolhydratkost hemma och vårt livspussel funkar bra, så det är ingen större poäng för oss att prova GI-boxen. Men jag är extremt nyfiken om det fungerar, hur maten smakar, hur mycket man går ner. Skriv gärna och berätta i kommentarerna nedan!

hälsningar
/Linda